Rädsla kan innehålla användbar information och samtidigt få risker som ännu inte har inträffat att växa i tanken. En läsning av Sun Tzu hjälper dig att skilja mellan det du vet, det som är osäkert och de resurser som finns tillgängliga innan du väljer ett steg som går att utvärdera.
Att använda Sun Tzu för att hantera vardagsrädsla fungerar bäst som en övning i observation och planering, snarare än som en kamp mot sig själv. Inom Sun Tzu i vardagen kan strategin användas för att strukturera frågor om gränser, resurser och osäkerhet. Den utgör inte psykologisk behandling.
Gör inte dig själv till din egen fiende
Uttrycket ”känn din fiende” kan lätt misstolkas inom personlig utveckling om känslor, osäkerhet eller vanor görs till en motståndare som måste besegras. En obehaglig känsla behöver inte behandlas som en fientlig kraft för att kunna förstås.
Den mest användbara anpassningen är att skilja mellan det som faktiskt händer och det man föreställer sig ska hända. Att känna fienden och sig själv analyserar den skillnaden i sitt strategiska sammanhang. I vardagen kan det innebära att man observerar situationen och sina egna resurser innan man fattar ett beslut.
Till exempel kan någon känna rädsla inför att presentera ett förslag på ett möte. Det man vet är att man ska förklara förslaget för andra. En annan förväntan kan vara att man kommer att få tunghäfta, att alla kommer att avvisa förslaget eller att ett misstag kommer att förstöra ens anseende.
Sådana möjligheter kan kännas oroande, men de har ännu inte inträffat. Att skilja dem åt gör det möjligt att förbereda sådant man faktiskt kan påverka: att känna till huvudpunkterna, öva på en kort förklaring och bestämma vad man ska göra om någon ställer en fråga man inte kan besvara.
Ett vardagsexempel: ett samtal som skjuts upp
Tänk dig att någon i flera veckor har undvikit att prata med en kollega om en arbetsfördelning som personen upplever som orättvis. Hen är rädd för att samtalet ska sluta i ett gräl.
Det första steget är att identifiera vad man vet. Man kan ange konkreta arbetsuppgifter man utför, tidsfrister och önskemål man har fått. Man kan också erkänna vad man inte vet: kollegan kanske har andra ansvarsområden eller inte känner till obalansen.
Därefter kan man skilja målet från den föreställda konfrontationen. Målet kan vara att tydliggöra ansvarsområdena för nästa vecka, inte att bevisa vem som har arbetat mest under de senaste månaderna.
En liten åtgärd som går att följa upp kan vara att be om ett kort samtal och ta med konkreta exempel. Resultatet blir kanske inte det man hade hoppats på. Om den andra personen berättar något man inte kände till behöver man ompröva sin bedömning. Om personen vägrar att prata över huvud taget uppstår ett annat problem.
Detta tillvägagångssätt har en koppling till dispositionerna i kapitel 4, där förberedelser och den egna positionen kommer före möjligheten att ta vara på ett tillfälle. Vardagsanalogin gör inte samtalet till ett krig; den använder idén om att förbereda det man själv kan påverka.
Rädsla, försiktighet och undvikande är inte samma sak
Rädsla kan visa att en situation är viktig eller att man uppfattar en risk. Försiktighet använder den informationen för att förbereda ett svar. Undvikande innebär att man inte tar itu med situationen, även när uppskjutandet gör att problemet kvarstår eller förvärras.
Dessa kategorier gör det inte möjligt att diagnostisera varför någon undviker något. De är bara till för att granska en vardagssituation. Om rädslan är ihållande och intensiv, begränsar vardagen i hög grad eller hänger samman med svåra upplevelser kan det vara lämpligare att söka professionell hjälp än att försöka hantera den med en strategisk metafor.
Det går också att förväxla mod med onödig utsatthet. Att möta en rädsla innebär inte att man måste välja den svåraste versionen av en situation. Ett mindre steg kan ge information som hjälper en att välja nästa.
Inför ett framträdande kan man till exempel öva inför någon man litar på för att upptäcka vilken del som behöver förtydligas. Steget är värdefullt för vad man kan lära sig av det, inte för att bevisa att rädslan har försvunnit.
Utvärdera efteråt
En personlig strategi behöver innehålla en utvärdering. När man har tagit det valda steget är det bra att skilja mellan det som hände och den omedelbara tolkningen av det. Vad gick som förväntat? Vilken rädsla besannades inte? Vilken svårighet uppstod faktiskt?
Den här utvärderingen hjälper en att undvika två ytterligheter. Den första är att dra slutsatsen att all rädsla var obefogad eftersom en upplevelse gick bra. Den andra är att använda varje svårighet som bevis för att man aldrig borde ha försökt.
De fem faktorerna tillämpade på personlig planering ger en struktur för att genomföra den här typen av utvärdering. Att ta en paus vid ilska och stress beskriver vad man kan göra när en stark känsla dyker upp precis innan man ska fatta ett beslut.
Sun Tzus bidrag till den här reflektionen är att hjälpa oss att undvika att agera utifrån en ofullständig bild av situationen. Att känna till sina resurser, gränser och osäkerheter tar inte bort rädslan. Det kan däremot göra att nästa handling i mindre utsträckning styrs av det man föreställer sig och i större utsträckning av det man kan kontrollera.
Om det främsta problemet är att planera en konkret åtgärd erbjuder de fem faktorerna tillämpade på planering en mall. Läs att ta en paus vid ilska och stress om du har starka känslor inför ett beslut.
Visa alla artiklar i Sun Tzu i vardagen: vanor, beslut och konflikter
