Att känna till sin egen förmåga säger inget om motståndarens. Sun Tzus maxim kopplar samman dessa två former av kunskap och ställer deras konsekvenser mot varandra. Om man läser hela stycket undviker man att tolka ”hundra slag” som en garanti för seger.
”Känn din fiende och känn dig själv” är en jämförelse, inte en uppmaning att blint lita på sin egen styrka. Inom självkännedom och strategisk information handlar frågan om vad en befälhavare kan besluta när hen känner till sin egen förmåga, vad som förändras när hen även känner till motståndarens och vad som fortfarande är olöst.
Styckets tre scenarier och innebörden av ”hundra slag”
Maximen står i slutet av kapitel 3. I avsnitt 18 i Lionel Giles engelska översättning från 1910 står det att den som känner till båda sidor kan möta hundra slag utan att frukta utgången; den som känner sig själv men inte fienden får en blandning av segrar och nederlag; och den som saknar kunskap om båda går under i varje sammandrabbning. Detta är en svensk parafras, inte ett citat ur en svensk översättning.
Den första viktiga skillnaden går mellan att inte frukta utgången och att vinna hundra segrar. Det är inte utbytbara formuleringar. Giles version anger inte i den första meningen att man vinner hundra gånger i rad. Att göra den till ett löfte om oövervinnlighet lägger till en garanti som formuleringen inte ger.
Inte heller omnämnandet av ett nederlag för varje seger är en statistisk frekvens. Stycket definierar inget urval av fälttåg, inga upprepningsbara förhållanden och ingen metod för att beräkna sannolikheter. Det ställer olika grader av kunskap mot varandra genom kategoriskt uttryckta utfall. Argumentet bygger inte på att talet hundra behandlas som en historisk redovisning.
De tre scenarierna utgör inte heller alla logiskt möjliga kombinationer: fallet där man känner motståndaren men inte sig själv saknas. Det kan vara användbart att lägga till det i en egen analys, men det bör inte framställas som ett fjärde fall som räknas upp i stycket. Skillnaden håller isär texten och de modeller vi skapar för att förstå den.
Mellanscenariot förtjänar en särskild läsning i risken med att inte känna sin fiende. Här räcker det att påpeka dess funktion: det visar att sann information om en del av problemet inte är detsamma som att känna till hela problemet.
En matris över förmåga, information och osäkerhet
För att undersöka maximen kan man använda en matris med tre dimensioner. Det är ett förklarande verktyg, inte en formel som Sun Tzu skrev under dessa namn. Den hjälper till att koppla samman vad en styrka kan göra, vad den vet om den andra sidan och vilka förhållanden som ännu inte har bekräftats.
- Den egna förmågan: tillgängliga resurser, beredskap, samordning och begränsningar för att upprätthålla en insats. Frågan är vad den egna sidan faktiskt kan göra, inte vad den skulle vilja kunna göra.
- Information om motståndaren: uppgifter om motståndarens resurser, disposition och möjliga svar. Det är viktigt att skilja mellan det som har observerats och den avsikt man tillskriver motståndaren.
- Relevant osäkerhet: okända eller föränderliga faktorer som kan påverka beslutet. Det man ännu inte vet bör inte automatiskt fyllas i med det mest gynnsamma antagandet.
Jämförelsen kräver likvärdiga kriterier. Att räkna de egna resurserna och jämföra dem med ett vagt intryck av motståndarens svaghet innebär att man blandar olika mått. Det vore också missvisande att jämföra en förmåga som finns tillgänglig i dag med en som motståndaren bara skulle kunna samla under andra omständigheter. Innan man drar slutsatser om vem som har övertaget måste man precisera vad som jämförs.
Resurser, moral och terräng kan ingå i analysen utan att omvandlas till ett automatiskt poängtal. Materiella förråd kan räknas; truppernas stridsvilja kräver att man tolkar signaler; terrängen kan förändra vad resurserna gör det möjligt att utföra. Att addera godtyckliga siffror för varje faktor förvandlar inte osäkerhet till kunskap.
Ett hypotetiskt exempel tydliggör matrisen. En styrka vet hur mycket proviant den har kvar, men inte hur länge situationen kan pågå eller vilka möjligheter motståndaren har att fortsätta. Inventeringen kan vara exakt, medan slutsatsen om huruvida förråden räcker är fel. Det är inte uppgiften i sig som brister, utan steget från en känd mängd till ett antagande om hur länge den ska räcka.
Ytterligare information behöver inte heller undanröja alla tvivel för att vara användbar. Den kan utesluta en hypotes eller visa att det är klokt att behålla flera alternativ. Då förbättrar den beslutet utan att ge en fullständig bild av framtiden. En rationell bedömning kräver inte att man låtsas ha en precision som de tillgängliga uppgifterna inte medger.
Självkännedom innebär också att veta när man inte ska strida
Maximen avslutar ett kapitel som bland annat tar upp att veta när man ska strida och när man ska avstå som villkor för seger. Detta sammanhang, som utvecklas i angreppens hierarki i kapitel 3, gör det omöjligt att tolka maximen som en order att ta alla strider när förberedelserna väl är klara.
En följd av denna tolkning är att insikten om en begränsning kan motivera att man byter mål, väntar eller undviker en konfrontation. Kunskapen är inte bara värdefull när den bekräftar möjligheten att vinna. Den hjälper också till att inse att en betydande förmåga kan vara otillräcklig för en viss uppgift.
Självkännedom innebär alltså inte att bara sammanställa sina styrkor. Det kräver att man skiljer en bevisad förmåga från en ambition och inser under vilka förhållanden den upphör att fungera. Erfarenhet av att tidigare ha löst ett liknande problem visar inte att omständigheterna är desamma nu.
Dessutom kan den bild en befälhavare vill bevara stå i konflikt med vad uppgifterna visar. Riskerna med att fatta beslut i vrede och av ego hjälper till att undersöka den begränsningen. Att erkänna en ofördelaktig uppgift och att avfärda den för att försvara sitt anseende är två olika handlingar, även om de utgår från samma rapport.
Maximen förlorar sin användbarhet när varje utfall används som bekräftelse på att segraren kände sig själv och den besegrade inte gjorde det. För att bedöma ett beslut måste man undersöka vilken information som fanns tillgänglig innan det fattades, vilka slutsatser den medgav och vilka osäkerheter som återstod. Det efterföljande utfallet ersätter inte en sådan rekonstruktion.
En läsning av Sun Tzu för att möta rädslor överför dessa frågor till personliga begränsningar och resurser. Det är en nutida tolkning: den kräver inte att man gör sina egna känslor eller andra människor till fiender.
Visa alla artiklar i Känn dig själv: självkännedom och information hos Sun Tzu
