Att delegera ett ansvar och ändå fatta beslut om varje steg lämnar det oklart vem som leder arbetet. Förhållandet mellan härskare och general gör det möjligt att undersöka den motsägelsen, förutsatt att självständighet i genomförandet kombineras med tydliga gränser och ansvarsskyldighet.
Förhållandet mellan Sun Tzu och mikrostyrning utgår från ett problem: att ge order utan att känna till förutsättningarna för att verkställa dem. Inom Sun Tzu tillämpad på ledarskap gör jämförelsen det möjligt att undersöka hur beslut fördelas mellan styrelsen och företagsledningen, inte att placera vd:n över all kontroll.
Härskaren och generalen: vad passagen ifrågasätter
I kapitel 3, avsnitt 12–15 i Lionel Giles översättning kan härskaren skada armén genom att beordra förflyttningar som den inte kan genomföra, styra den utan att förstå dess förutsättningar eller använda sina officerare utan hänsyn till omständigheterna. Avsnitt 17 kopplar generalens förmåga till att härskaren inte lägger sig i.
Kommentaren om angreppshierarkin i kapitel 3 sätter dessa varningar i verkets sammanhang. Problemet som beskrivs är ett ingripande som saknar koppling till situationen. Att överföra detta till företagsvärlden visar inte att varje fråga från styrelsen är ett intrång eller att varje beslut från företagsledningen måste godtas.
Analogin fastställer inte heller någon juridisk ansvarsfördelning. En forntida härskare är inte detsamma som en styrelse, ett bolagsstyrelseorgan eller en grupp investerare. Här föreslås att beslut analyseras inom en redan fastställd ansvarsfördelning, utan att ersätta den eller härleda juridiska skyldigheter ur avhandlingen.
I den här tolkningen kallar vi det mikrostyrning när delegerat omdöme gång på gång ersätts av instruktioner om detaljer, utan att det klargörs vem som behåller ansvaret. Att granska en avvikelse är något annat: man undersöker orsakerna och vilka alternativ som finns innan man beslutar om ett ingripande behövs.
Kom överens om vad som beslutas, vad som ska stämmas av och vad som ska granskas
En tydlig delegering bör beskriva det förväntade resultatet och handlingsutrymmet för att nå det. ”Förbättra servicen” lämnar frågor obesvarade. En mer precis formulering anger vilket problem som ska lösas, vilka resurser som får användas och vilka villkor som inte får ändras utan ett nytt beslut.
Som organisatorisk princip är det klokt att skilja mellan teamets dagliga beslut och sådana som förändrar det åtagande man har gjort. Att fördela uppgifter inom en godkänd ram kan delegeras; att ändra ramen kräver den överenskomna processen. Gränserna bör vara kända i förväg, inte dyka upp i efterhand när en lösning inte faller den som utövar tillsyn i smaken.
Att informera, stämma av och be om godkännande är inte heller samma sak. En ansvarig kan informera om ett beslut som hen hade mandat att fatta. Om varje meddelande blir en fråga som väntar på godkännande försvinner handlingsutrymmet i praktiken. Omvänt blir en förändring inte ett redan delegerat beslut bara för att den presenteras som information.
Granskningen behöver underlag som står i proportion till frågan. För att få veta hur en leverans fortskrider kan det vara relevant att kontrollera vad som är klart, vad som återstår och vad som hindrar arbetet. Att granska varje meddelande som skickats besvarar inte nödvändigtvis de frågorna bättre och tillför arbete som också måste motiveras.
Den verkställande ledningen måste redogöra för svårigheterna, även sådana som ifrågasätter planen. Företagsledarens fem dygder erbjuder frågor att ställa om det beteendet. Att åberopa självständighet för att dölja en avvikelse går inte ihop med en delegering som bygger på att information delas.
Överenskommelsen bör också förklara vad som händer vid en betydande förändring. Den kan föreskriva att ett blockerat beroende ska meddelas så snart det upptäcks, utan att man väntar till nästa avstämning. På så sätt skiljer man ett nödvändigt meddelande från en rutinmässig avstämning om varje steg. Syftet är att lösa undantaget, inte att återföra alla beslut till styrelsen.
Ett exempel på tillsyn som inte tar över teamets arbete
Föreställ dig ett fiktivt företag som beslutar att förnya sitt kundservicesystem. Styrelsen godkänner målet och de tillgängliga resurserna. Företagsledningen tar ansvar för samordningen, medan teamet planerar tester och övergång. Man kommer överens om att hålla den befintliga tjänsten i drift tills man har kontrollerat att det nya systemet kan hantera de förväntade kundfrågorna.
Under arbetets gång ber en styrelseledamot direkt en utvecklare att lägga till en funktion inför en demonstration. En annan ber projektledaren att inte ändra omfattningen. Utvecklaren får motstridiga instruktioner och tidsplanen speglar inte längre det arbete som faktiskt har efterfrågats.
Problemet löses inte genom att be teamet ta mer initiativ. Först måste man klargöra om önskemålet ändrar uppdraget. I exemplet vidarebefordras förslagen till den ansvariga, som förklarar vad de skulle kräva och vilken leverans som skulle behöva skjutas upp. Om förändringen godkänns uppdateras åtagandet och informationen lämnas till dem som ska genomföra arbetet.
Styrelsen kan fortfarande fråga om resultaten. Skillnaden är att den slutar lägga till uppgifter via parallella kanaler samtidigt som den håller företagsledningen ansvarig för en plan som den själv har ändrat. Företagsledningen kan å sin sida inte avfärda alla förslag med hänvisning till att de gäller tekniska detaljer: den måste förklara vad förslaget innebär för det överenskomna målet.
Anta att testerna visar en begränsning som försenar övergången. Vid granskningen jämför man de nya uppgifterna med acceptanskriterierna och beslutar vad som behöver kontrolleras innan arbetet fortsätter. Att ändra ordningsföljden av det skälet är inte detsamma som att godtyckligt trotsa en order; man måste visa vilket antagande som inte längre stämmer.
Att ta hänsyn till sammanhanget anknyter till de sex terrängerna i kapitel 10. I den här tillämpningen är det viktigt att fråga vilken information beslutsfattaren behöver. Den frågan ger inte företagsledningen rätt att skylla alla problem på omständigheterna eller undvika att granska sina egna beslut.
Om förseningar återkommer utan förklaring, beslut fattas utanför den överenskomna ramen eller informationen är ofullständig bör man se över hur delegeringen fungerar. En sådan granskning kan innebära att man ber om förtydliganden, kontrollerar resultaten och definierar gränserna på nytt. Att tillfälligt minska handlingsutrymmet kräver ett tydligt skäl, inte en personlig preferens för att kontrollera varje handling.
Samma princip gäller mellan företagsledningen och dess chefer. Omsorg och disciplin i talanghantering tar upp hur man håller förväntningarna tydliga utan att göra tillsynen till ständig övervakning. Att kräva självständighet gentemot styrelsen och sedan neka teamet den återskapar motsägelsen på en annan nivå.
Kontrollera om varje ansvarig kan förklara vad hen beslutar på egen hand, vad som måste stämmas av och hur hen rapporterar resultatet. Om svaren skiljer sig åt behöver ansvarsfördelningen klargöras innan man kräver större självständighet.
Visa alla artiklar i Ledarskap med Sun Tzu: så granskar du ett teams ledning
