Sun Tzus fem dygder tillämpade på vd:n

Befälhavarens dygder kan omvandlas till frågor om hur en person leder: vad hen kontrollerar innan hen fattar beslut, hur hen kommunicerar det hen vet och vilka krav hen ställer på teamet. Jämförelsen är användbar när den uttrycks i beteenden, inte som etiketter på personligheten.

Att tillämpa Sun Tzu på en vd:s arbete kräver att man skiljer befälhavarens egenskaper från företagsledningens ansvarsområden. Guiden Sun Tzu tillämpad på ledarskap beskriver den anpassningen. Här används de fem dygderna för att granska observerbara beslut, utan att framställa dem som en framgångsformel.

Vad kapitel 1 säger om befälets dygder

I kapitel 1, avsnitt 9, i Lionel Giles engelska översättning förknippas befälet med visdom, uppriktighet, välvilja, mod och stränghet. Giles använder strictness för den sista egenskapen. Att här tala om ledningsdisciplin är en anpassning av denna stränghet, inte ett ordagrant citat ur en svensk utgåva.

Dessa egenskaper är inte heller kapitel 1:s fem faktorer. Befälet är en av dessa faktorer; dygderna beskriver den som utövar befälet. Om man blandar ihop de två uppräkningarna sammanblandar man den ansvarigas egenskaper med bredare förutsättningar för militär bedömning.

Det företagsekonomiska förslaget är att fråga vad en person gör när hen behöver fatta beslut, kommunicera eller korrigera. Det ger inte mycket att känna igen en egenskap i abstrakt mening om den inte kan kopplas till en konkret handling. Följande frågor betygsätter inte personligheter och ersätter inte en bedömning av utfört arbete.

Fem dygder omvandlade till observerbara beteenden

Visdom: skilja mellan information och antaganden

Som en anpassning kan visdom märkas när vd:n identifierar vad hen vet innan hen förbinder teamet till något. Hen kan till exempel jämföra en försäljningsprognos med leveranskapaciteten och fråga vilket antagande det utlovade datumet bygger på. Hen behöver inte själv lösa varje teknisk detalj, men måste förstå vad som beror på information som fortfarande är osäker.

Spänningen uppstår mellan att fortsätta undersöka och att fatta beslut med ofullständig kunskap. Att begära ytterligare en rapport kan klargöra en fråga eller skjuta upp ett obekvämt beslut. En användbar granskning pekar ut vilken uppgift som saknas och hur den skulle kunna förändra alternativen. Fråga för självutvärdering: Vilka belägg skulle få mig att ompröva det beslut jag försvarar?

Uppriktighet: kommunicera arbetets verkliga läge

Ett observerbart beteende vore att skilja ett mål från en bekräftad prognos. I en hypotetisk lansering är det inte samma sak att säga att man försöker nå ett visst datum som att försäkra att alla beroenden redan är lösta. Uppriktighet innebär också att korrigera ett tidigare besked när det inte längre beskriver vad teamet kan leverera.

Spänningen handlar inte om att välja mellan att ljuga och att berätta allt. Det kan finnas information som måste hållas konfidentiell; det innebär inte att man behöver hitta på säkerhet. Det går att förklara vad som kan bekräftas och vad som inte kan det. Frågan är konkret: beskriver jag situationen eller försöker jag få andra att uppfatta mindre osäkerhet än vad som faktiskt finns?

Välvilja: ta hänsyn till arbetsförhållandena

Välvilja kan omsättas i att se över arbetsbelastningen innan man godtar en ny prioritering. Om en person får två uppgifter som inte går att förena bestämmer den ansvariga vilken som ska skjutas upp och tar ansvar för att kommunicera det. Att begära en ansträngning utan att lösa den konflikten lämnar problemet olöst. Utvecklingen av omsorg och disciplin i talanghantering tar upp förhållandet mellan stöd och förväntningar.

Spänningen ligger mellan att tillgodose en individs behov och att fördela arbetet på ett hållbart sätt för gruppen som helhet. Att hjälpa någon bör inte innebära att personens arbetsbörda i tysthet flyttas över på någon annan. Fråga för självutvärdering: Vilket arbetsvillkor har jag ändrat efter att ha lyssnat på en svårighet, och vem bär nu kostnaden?

Mod: ta ansvar för beslut som kan vara obekväma

Som ett beteende i företagsledningen kan mod innebära att avbryta ett initiativ man själv har drivit när dess antaganden inte längre håller. Beslutet kräver motiveringar och en förklaring av konsekvenserna. Att fortsätta enbart för att slippa erkänna ett misstag visar inte större vilja att ta ansvar.

Spänningen ligger mellan att agera under osäkerhet och att utsätta sig för onödiga risker för att visa beslutsamhet. Det kan också finnas beslut som inte kan vänta tills man vet allt. Innan du agerar bör du fråga dig: skyddar jag ett försvarbart mål eller försvarar jag mitt rykte genom ett vågspel som andra måste genomföra?

Disciplin: tillämpa tydliga kriterier, även på den som leder

Den anpassade strängheten i ledningen kan märkas i arbetsöverenskommelser som följs eller uttryckligen omprövas. Om en leverans behöver kontrolleras tar vd:n inte bort kontrollen utan förklaring när tiden är knapp. Ett undantag bör tydliggöra vad som förändras och vem som ansvarar för beslutet; annars beror regeln på vilken position den som begär undantaget har.

Spänningen uppstår när ett förfarande inte längre gagnar arbetet. Att hålla fast vid det av gammal vana är inte detsamma som att kräva noggrannhet. Det är inte heller noggrant att godtyckligt bestraffa en avvikelse utan att undersöka orsakerna. Fråga för självutvärdering: Var förväntningarna begripliga, fanns de nödvändiga förutsättningarna och tillämpade jag samma kriterier när jag granskade mitt eget agerande?

Jämför dygderna med riskerna i kapitel 8

Kapitel 8, avsnitt 12, räknar enligt Giles upp befälets faror: dumdristighet, feghet, häftigt temperament, känslighet för vanära och överdriven omsorg om trupperna. Analysen av befälets flexibilitet i kapitel 8 sätter dem i sitt sammanhang. De är varken kliniska diagnoser eller fem exakta motsatser till de tidigare dygderna.

Jämförelsen kräver att man granskar hur varje egenskap utövas. Mod gör inte varje risk rimlig; disciplin gör inte varje order till en god instruktion. Även en påstådd visdom som slutar med att kräva personligt godkännande av varje detalj bör omprövas. Så undviker du detaljstyrning som chef beskriver gränsen mellan att känna till arbetet och att ersätta dem som utför det.

Välj ett nyligen fattat beslut och gå igenom vilken information som fanns, vad som kommunicerades och vad som gjordes därefter. Leta efter en verifierbar beteendeförändring, inte ett påstående om att du är en vis eller modig ledare. Ett enstaka gynnsamt resultat visar inte heller att bedömningsgrunden var lämplig.

Granska ett konkret beslut innan du bedömer en dygd. Frågan är vilket beteende du skulle behålla, vilket du skulle korrigera och vilka belägg som gör det möjligt att skilja mellan dem.

Visa alla artiklar i Ledarskap med Sun Tzu: så granskar du ett teams ledning