Att ignorera fienden: varför det inte räcker att känna till sina styrkor

En intern analys kan vara korrekt och ändå leda till ett felaktigt beslut. Att veta vad du kan göra avslöjar inte hur motståndaren kommer att agera eller vilka förhållanden som gynnar deras position. Det är det specifika problemet i Sun Tzus mellanscenario.

Att ignorera fienden innebär inte nödvändigtvis att man underskattar sig själv eller inte känner till sina egna resurser. Det kan förekomma samtidigt som man gör en noggrann intern bedömning. I självkännedom och strategisk information visar det här fallet gränsen för ett beslut som enbart bygger på uppgifter om den som fattar beslutet.

Problemet med att bara känna till den ena sidan av relationen

I kapitel 3, avsnitt 18 i Lionel Giles översättning från 1910 ställer Sun Tzu en seger mot ett nederlag när man känner till sin egen sida men inte fienden. Formuleringen slår inte fast någon lag om 50 procents vinstchans. Den pekar på otillräckligheten i ensidig kunskap; den beskriver inte en serie uppmätta resultat.

Den fullständiga analysen av att känna fienden och känna sig själv placerar det här fallet bland de andra scenarierna i avsnittet. Det som utmärker det är att den egna beredskapen finns kvar. Det som saknas är en grund för att bedöma hur den kommer att fungera under specifika yttre förhållanden.

En styrka uttrycker en förmåga; en fördel kräver en jämförelse. Att kunna agera snabbt visar inte att snabbheten kommer att påverka resultatet. Den kan vara otillräcklig i förhållande till motståndarens agerande, irrelevant för målet eller kostsam när det gäller samordning. Steget från ”vi kan göra det” till ”det gynnar oss att göra det” kräver ytterligare information.

Man måste också skilja mellan motståndarens förmågor och avsikter. Att veta att motståndaren har en viss resurs bekräftar inte när den kommer att användas. Att observera en handling avslöjar inte heller nödvändigtvis hela syftet med den. Brist på information kan inte avhjälpas genom att tillskriva motståndaren de motiv man själv skulle ha haft i samma situation.

Att ignorera fienden innebär därför mer än att inte veta någonting om den. Det kan handla om att använda inaktuell information, känna till sådant som inte påverkar beslutet eller ta en otillräckligt prövad tolkning för given. En omfattande akt kan ändå lämna den konkreta fråga obesvarad som en plan hänger på.

Ett hypotetiskt fall: samma förmåga, ett annat beslut

Föreställ dig två team som lägger fram förslag på hur en organisations dokumentarkiv ska organiseras. Det är ett fiktivt nutida exempel, inte en händelse ur avhandlingen. Vi antar att båda uppfyller grundkraven och att organisationen ännu inte har valt något av dem.

Team A känner till hur många timmar det har till förfogande, har kontrollerat kvaliteten på sitt arbete och kan förbereda ett test på tio dagar. Team B behöver femton dagar. Utifrån den skillnaden fokuserar A sitt förslag på snabbhet och anser att det är onödigt att undersöka vad B erbjuder. A:s interna uppgift om tidsåtgången kan vara helt korrekt.

Resonemanget lägger till, utan att visa det, att tidig leverans kommer att vara det avgörande kriteriet. Det förutsätter också att tjänsterna i övrigt är likvärdiga. Inget av dessa två påståenden följer av kunskapen om den egna produktiviteten. Det är yttre förhållanden som förs in i analysen som om de redan hade verifierats.

Lägg nu till ny information i exemplet: organisationens publicerade kriterier ger större vikt åt att arbetet kan fortsätta under övergången än åt datumet för testet. Dessutom innehåller B:s offentliga förslag stöd under övergången. Det bevisar inte att B kommer att väljas; det förändrar vad A behöver undersöka för att underbygga sitt förslag.

Team A kan fortfarande arbeta på tio dagar. Det som försvagas är slutsatsen att snabbheten kommer att räcka. A kan kontrollera om arbetsmetoden gör det möjligt för organisationen att upprätthålla verksamheten och förklara hur, eller medge att förslaget inte uppfyller det kravet på ett tillfredsställande sätt. Inget av dessa svar kräver att A låtsas ha förmågor som det saknar.

Förändringen innebär inte att automatiskt kopiera det andra teamet. Den innebär att bedöma den egna förmågan utifrån ett bättre definierat problem. Informationen om B ger ett jämförande sammanhang; organisationens kriterier visar vad jämförelsen ska användas till. Om man blandar ihop dessa saker riskerar man att konkurrera på områden som ingen har efterfrågat.

För att pröva exemplet kan man fråga: Är tidsåtgången verkligen prioriterad? Vilka delar av B:s erbjudande är dokumenterade? Vilken information saknas om vår övergång? Det är också viktigt att fastställa vilken upptäckt som skulle tvinga fram en revidering av förslaget. En användbar fråga är en vars svar kan förändra ett beslut, inte en som bara bekräftar att man har arbetat hårt.

Utgången är öppen. A skulle kunna förbättra sitt förslag och ändå inte bli valt, eller bli valt trots att en del av problemet analyserats fel. Inget enskilt resultat skulle visa på en sannolikhet på 50 procent eller göra brist på information till en rekommenderad metod.

Att få fram användbar information utan att förväxla den med visshet

Kapitel 13 ger uttryckligen mänsklig information om motståndaren en roll och avvisar att man ersätter den med enbart beräkningar. De fem typerna av spioner i kapitel 13 förklarar detta synsätt i dess militära sammanhang. Frågan som är relevant här är vilken uppgift som kan pröva ett konkret antagande.

Att samla in, kontrollera och tolka är olika saker. Ett meddelande kan ha tagits emot utan att ha verifierats; en verifierad uppgift kan medge flera förklaringar. Genom att hålla isär dessa saker undviker man att den säkerhet med vilken en rapport presenteras förväxlas med tillförlitligheten i dess innehåll.

Information har också en räckvidd. En observation gör det möjligt att beskriva vad som hände på en viss plats och vid en viss tidpunkt; det krävs skäl för att generalisera den till andra situationer. Att en förmåga inte har visats bevisar inte att den saknas, precis som ett påstående om en förmåga inte bevisar att den finns tillgänglig.

I en affärsmässig tillämpning fokuserar konkurrensunderrättelser baserade på öppna källor på att granska offentlig information. Denna tillämpning likställer inte alla metoder för informationsinhämtning med avhandlingens spioneri och rättfärdigar inte heller åtkomst till privat kommunikation eller andras hemligheter.

Det kan också finnas motstånd mot att ompröva en slutsats efter att man har försvarat den offentligt. Riskerna med att fatta beslut i vrede och med egot i vägen tar upp den svårigheten. Externa uppgifter hjälper föga när kriteriet för att godta dem är att de inte får motsäga den bild man vill behålla av sig själv.

Man behöver inte känna till allt om motståndaren för att överge ett ogrundat antagande. Den tillgängliga informationen kan räcka för att begränsa ett besluts räckvidd eller behålla ett alternativ. Däremot kan avsaknaden av uppgifter inte framställas som bevis för att det inte finns några hinder.

Innan du tillskriver ett resultat brist på information bör du identifiera vad man inte kände till och hur beslutet skulle ha förändrats om man hade känt till det. På så sätt skiljer du en konkret begränsning från en förklaring som konstruerats i efterhand.

Visa alla artiklar i Känn dig själv: självkännedom och information hos Sun Tzu