Thomas Cleary och Sun Tzu: så bygger han upp sin taoistiska tolkning

Thomas Cleary föreslår att avhandlingen läses ur ett taoistiskt perspektiv. Genom att skilja mellan hans introduktion, den översatta texten och kommentarerna går det att granska förslaget utan att tillskriva Sun Tzu alla idéer som förekommer i volymen.

Thomas Clearys läsning väcker en fråga inom Sun Tzus manuskript och översättningar: hur förändras tolkningen av avhandlingen när översättaren föreslår ett filosofiskt perspektiv redan på bokens inledande sidor? För att besvara frågan är det bra att först reda ut vem som talar i bokens olika delar.

Clearys utgåva och volymens olika röster

Utgåvor med anknytning till Thomas Clearys arbete kombinerar översättningen av avhandlingen med material som hjälper läsaren att tolka den. Beroende på vilken utgåva man läser kan den innehålla introduktioner, traditionella kommentarer och redaktionella förklaringar. Dessa inslag bör inte automatiskt förväxlas med de ord som tillskrivs Sun Tzu.

Cleary placerar Krigets konst i ett sammanhang som knyter an till taoistiskt tänkande. Det förslaget påverkar hur vissa avsnitt presenteras, särskilt sådana som kan kopplas till förebyggande åtgärder, anpassning, hushållning med krafter och förmågan att nå resultat utan att ta till en direkt konfrontation.

Man kan alltså ställa olika frågor till en formulering: ingår den i den översatta texten? Är den formulerad av en kommentator? Förekommer den i en modern introduktion? En tolkning kan vara övertygande utan att därför bli ett påstående av den forntida författaren. En korrekt attribuering gör det möjligt att diskutera varje idé på rätt nivå.

Kommenterade utgåvor samlar också röster från olika tidsperioder. När en kommentator förklarar en formulering av Sun Tzu dokumenterar förklaringen en historisk tolkning av avhandlingen, men den bör inte fogas in i originaltexten som om båda formuleringarna hade tillkommit vid samma tidpunkt.

Urvalet av kommentarer är dessutom ett redaktionellt beslut. Även om varje kommentar har sitt eget ursprung påverkar det läsarens upplevelse vilka kommentarer som tas med, i vilken ordning de presenteras och vilka avsnitt de kopplas till. Därför är det viktigt att skilja mellan en kommentars historiska tillkomst och hur en modern utgåva väljer att organisera den.

För en noggrann läsning är det användbart att först läsa ett helt avsnitt av avhandlingen och sedan gå tillbaka till kommentarerna. Då går det att se vilket problem varje not förklarar och vilken tolkning den tillför. Om man läser allt som en sammanhängande framställning är det lätt att missa skillnaden, särskilt när en förklaring är mycket längre än den formulering den kommenterar.

Förebyggande och diskret effektivitet: en jämförelse med Giles

Ett av de grepp Cleary använder för att presentera sin tolkning är en berättelse om tre bröder som är läkare. Den mest kände läkaren behandlar problem när de redan är synliga, medan en annan bror ingriper innan sjukdomen hunnit utvecklas fullt ut. Anekdoten introducerar ett sätt att tänka kring förebyggande åtgärder; den ingår i Clearys förklarande ramverk, inte i Sun Tzus tretton kapitel.

Som tolkning av berättargreppet går det att skilja mellan hur effektiv en insats är och hur spektakulär den verkar. Att förebygga ett problem leder inte nödvändigtvis till en synlig seger. Det förändrar läsarens fråga: i stället för att alltid söka det mest kraftfulla svaret kan man undersöka vilka förutsättningar som gjorde att konfrontationen över huvud taget uppstod.

Det finns en jämförelsepunkt i kapitel fyra i Giles översättning. Där förekommer idéer om segrar som inte kräver någon extraordinär kraftuppvisning och om en strategisk förmåga vars resultat kan verka enkelt just därför att förutsättningarna har förberetts i förväg.

Sambandet mellan de två kan beskrivas som en tolkningsmässig samhörighet: resultatet behöver inte mätas utifrån den ansträngning som publiken kan se. Men formuleringarna hör hemma i olika sammanhang. Berättelsen om läkaren ingår i en filosofisk introduktion; Sun Tzus kapitel handlar om krigföring.

Den här skillnaden hindrar oss från att påstå att Cleary helt och hållet har uppfunnit idén om en mindre synlig effektivitet. Den förebygger också det motsatta misstaget: att ta hans anekdot som bevis för att avhandlingen alltid har haft exakt den tolkning han föreslår. Jämförelsen visar på ett rimligt samband mellan avsnitt, inte på en identitet mellan författare och tidsperioder.

En annan viktig punkt är avhandlingens preferens för att uppnå vissa resultat utan att utkämpa ett förödande slag. Denna idé kan kopplas till en tolkning som fokuserar på att minska onödiga konfrontationer, men sammanhanget är fortfarande strategiskt och militärt.

En tolkning som fokuserar på att minska konflikten bör därför inte sudda ut maktförhållandena i avsnittet. Att undvika strid kan ha strategiska skäl; det visar inte i sig på ett allmänt avståndstagande från våld. Den filosofiska tolkningen måste förklara den spänningen i stället för att göra varje sentens till ett råd om samlevnad.

Man kan också jämföra hur dao behandlas. I andra översättningar har termen återgetts med uttryck som knyter an till moralisk lag, inflytande eller harmoni mellan härskare och befolkning. En taoistisk tolkning kan särskilt uppmärksamma termens filosofiska klangbotten, men den klangbottnen suddar inte ut dess konkreta funktion i kapitlets strategiska uppräkning.

Jämförelsen bör undersöka var varje tolkning förekommer och hur mycket den präglar läsningen, inte dela in versionerna i en som påstås vara filosofisk och en annan som inte kan erkänna filosofi. Jämförelsen mellan Giles och Griffith gör det möjligt att fortsätta analysen med konkreta ordval.

Taoism, I Ching och tolkningens gränser

Att koppla avhandlingen till Tao Te Ching väcker en fråga om filosofiska jämförelser. Att visa på ett direkt historiskt inflytande kräver en annan sorts argument: kronologi, överföring och identifierbara textuella samband. En begreppsmässig likhet räcker inte i sig. Studiet av samhörigheten mellan Sun Tzu och taoismen måste hålla isär dessa två undersökningar.

Två texter kan dela bilder, ämnen eller sätt att beskriva en handling utan att den ena nödvändigtvis härrör från den andra. De kan också ingå i en intellektuell miljö där vissa idéer spreds på sätt som är svåra att rekonstruera. Därför är ”det finns en likhet” och ”den här texten påverkade den där direkt” två olika historiska påståenden.

Samma försiktighet gäller I Ching. Föreslagna samband mellan olika kinesiska verk bör knytas till den volym och den specifika kommentar där de förekommer. En hänvisning som Cleary gör i en introduktion eller kommentar till ett annat verk bör inte automatiskt överföras till Krigets konst.

Titlarnas närhet kan leda till felaktig attribuering. Innan man diskuterar ett påstått samband med I Ching måste man identifiera volymen, avsnittet och dess författare. Att Cleary har översatt eller kommenterat flera verk innebär inte att alla hans introduktioner ingår i en och samma bok eller att alla hänvisningar i hans kommentarer är direkta källor till avhandlingen.

En strategisk tolkning av wu wei öppnar en annan tolkningsväg, så länge begreppet inte reduceras till ”att inte göra någonting”. Som tolkningsförslag kan det väcka frågor om när man bör ingripa, vilken ansträngning som är onödig och när en handling tvingar fram förhållanden som den inte förstår.

Om wu wei används alltför brett kan begreppet däremot bli en etikett som i efterhand tycks förklara varje rekommendation om försiktighet eller smidighet. För att undvika det måste man återvända till det konkreta avsnittet och fråga vilken handling det beskriver, vilket problem den försöker lösa och vilket påvisbart samband den har med det filosofiska begrepp som används för att tolka den.

Denna försiktighet är särskilt användbar eftersom Krigets konst innehåller vitt skilda instruktioner om beräkningar, vilseledning, logistik, terräng, befäl, spionage och strid. En filosofisk tolkning kan sätta dem i relation till varandra, men bör inte sudda ut skillnaderna och göra hela avhandlingen till en upprepning av en enda idé.

För att följa hur andra redaktionella perspektiv byggs upp kan man läsa Amiots översättning. Hos Cleary innebär den mest precisa läsningen att skillnaderna hålls synliga: översatt text, traditionell kommentar och modern tolkning. Då kan varje påstående bedömas utifrån sitt innehåll och sitt ursprung, utan att allt som står under den forntida författarens namn på omslaget tillskrivs honom.

När du antecknar i den här utgåvan bör du notera vem som formulerar varje idé: Sun Tzu, en kommentator eller Cleary. Då går det att jämföra tolkningar utan att förvandla dem till citat från den forntida författaren.

Visa alla artiklar i Sun Tzus översättningar: manuskript, versioner och läskriterier